Teaterrecension: Shakespeare på Gräsgårdens - Romeo & Juliet (2017)

Shakespeare på Gräsgården har i år satt upp den klassiska "Romeo och Juliet" i regi (och bearbetad) av Johanna Lazcano och det med bravur.
Jag ska fatta mig så kort jag kan.

Detta kan vara en av de mest intressanta adaptioner av något väldigt bekant och klassiskt jag någonsin sett.
Placerad i modern tid så passar Romeo och Juliet in mer än jag först trodde. Bearbetningen som Johanna har gjort gör att pjäsen känns mer aktuell än många moderna skrivna dramer gör och man kan dra enormt många paralleller med vad som sker i vår egen vardag med vad som sker i pjäsen utan att nåt känns krystat eller ansträngt.
Allt faller på plats förvånansvärt smidigt.

Ett intressant val är att Juliet här är döv. Detta kanske ter sig lite udda först, men det öppnade upp en helt ny dimension av pjäsen och jag engagerade mig plötsligt mycket mer.
Var det för att hon var tvungen att förklara och få fram sin vilja och sina känslor med fysika uttryck och teckenspråk istället för ord?
Mycket möjligt.
Jätteledsen att jag inte har koll på skådespelerskans namn nu - men Juliet lyckades leverera varenda replik utan att yttra ett enda ord.
En enorm eloge och hon fick mig att tänka på Lon Chaney som växte upp med döva föräldrar och lärde sig kommunicera med teckenspråk och fysiska uttryck. Något som sedan hjälpte honom enormt i hans filmkarriär under stumfilmseran.

Musikval och ljuddesign var i princip superb just för att vissa "tysta" scener framhävdes av ljudeffekter och ambians. Även om vissa loopar kunde kännas lite tydliga på ett fåtal ställen. Kalla det "yrkesskada". Ingen annan märkte det förmodligen.

Den kända slutscenen av Romero och Juliet vet vi alla om. Vi kan den som vår egen bakgård. Men här är den så skickligt utförd och känns så ny att jag satt och grät hela slutscenen som är nästan helt ordlös. Så vacker, så obehaglig - den var störande, på helt rätt sätt och jag har personligen inte sett något liknande på scen innan.

En gammal klassiker har i ShpGs och Lazcanos händer fått nytt liv och de har fört den in i vår nutid. En story vi alla kan, gjord på ett sätt och så väl att den känns som ny.

Allt jag kan säga är - håll huvudet högt, kära ensemble och alla andra inblandade. Ni ska vara så stolta över vad ni lyckats skapa här:
En uppsättning jag önskar jag haft nåt med att göra.

Föreställningen spelas till 6:e augusti.

Biljetter kan köpas här.