Teaterrecension: Shakespeare på Gräsgårdens - Romeo & Juliet (2017)
Shakespeare på Gräsgården har i år satt upp den klassiska "Romeo och Juliet" i regi (och bearbetad) av Johanna Lazcano och det med bravur. Jag ska fatta mig så kort jag kan. Detta kan vara en av de mest intressanta adaptioner av något väldigt bekant och klassiskt jag någonsin sett. Placerad i modern tid så passar Romeo och Juliet in mer än jag först trodde. Bearbetningen som Johanna har gjort gör att pjäsen känns mer aktuell än många moderna skrivna dramer gör och man kan dra enormt många paralleller med vad som sker i vår egen vardag med vad som sker i pjäsen utan att nåt känns krystat eller ansträngt. Allt faller på plats förvånansvärt smidigt. Ett intressant val är att Juliet här är döv. Detta kanske ter sig lite udda först, men det öppnade upp en helt ny dimension av pjäsen och jag engagerade mig plötsligt mycket mer. Var det för att hon var tvungen att förklara och få fram sin vilja och sina känslor med fysika uttryck och teckenspråk istället för ord? Mycket möjl