Emil funderar: att krisa
Det är ibland svårt att vart man befinner sig i livet. Lyckligtvis har jag undkommit många såna dagar och tankar. Självklart har de haft sin plats, men sällan mer än ett par dagar. Mina existentiella kriser är väldigt barmhärtiga på det viset. Kanske för att jag ständigt har en passiv kris så kanske jag inte längre lägger märke till den paniken. Jag vet inte mer än att jag inte känner mig gammal, värdelös eller hopplös. Men kanske är det mitt grundtillstånd. Jag har tappat hår - det är det enda som skulle kunna ses som "ålderstecken", tror jag. Stressrynkor och insjunkna ögon har jag alltid haft. Men sedan jag började slappna av mer har de dock försvunnit mer och mer - känns främmande att inte se lika trött ut som jag faktiskt känner mig, men kanske är det en liten välsignelse. Själsligt omhändertagande antar jag. Vad poängen med den här texten är lika otydlig för mig som för er. Ibland är det krönikor, recensioner och länkar. Ibland en tanke, som idag. Min nuvarande kris sku