Inlägg

Help make True Horror happen!

Bild
Magnus Blomdahl Fans of extreme cinema - rejoice! Magnus Blomdahl (director of Revisiting Melancholie der Engel (2017)) have written two books on underground horror cinema that I personally would define as essential reading for any horrorhound - Äkta Skräck/True Horror 1 (2011) and 2 (2017). There’s only one problem - they’re only available in swedish. Until now… Magnus have been working on a translation of the two books to be released in english as one great volume of interviews with masters of the macabre and stories from his travels to talk to people some would avoid at any cost. But to get the book done some help is needed. Therefore Magnus started a crowdfunding campaign on IndieGoGo to make sure the fans could help out if they want and are able to. I have to say - I have read the original books and they offer a unique glimpse into a hidden world. It’s the deep web of cinema and he offers us to take a peek into the minds of the people behind our nightmares and plea

Ulli Lommel (1944 - 2017)

Bild
- It's a sad time for horror fans - Ulli Lommel (1944 - 2017)

Emil funderar: att krisa

Bild
Det är ibland svårt att vart man befinner sig i livet. Lyckligtvis har jag undkommit många såna dagar och tankar. Självklart har de haft sin plats, men sällan mer än ett par dagar. Mina existentiella kriser är väldigt barmhärtiga på det viset. Kanske för att jag ständigt har en passiv kris så kanske jag inte längre lägger märke till den paniken. Jag vet inte mer än att jag inte känner mig gammal, värdelös eller hopplös. Men kanske är det mitt grundtillstånd. Jag har tappat hår - det är det enda som skulle kunna ses som "ålderstecken", tror jag. Stressrynkor och insjunkna ögon har jag alltid haft. Men sedan jag började slappna av mer har de dock försvunnit mer och mer - känns främmande att inte se lika trött ut som jag faktiskt känner mig, men kanske är det en liten välsignelse. Själsligt omhändertagande antar jag. Vad poängen med den här texten är lika otydlig för mig som för er. Ibland är det krönikor, recensioner och länkar. Ibland en tanke, som idag. Min nuvarande kris sku

Ny engelsk recension på Goregasmic Cinema!

Bild
Det händer att jag skriver recensioner på mer udda filmer av underground slaget. Dessa är för det mesta på engelska för att nå till en redan smal publik. Dessa skickar jag sedan gärna till Goregasmic Cinema - ett fanzine av den slafsigare sorten som kommer ut ett fåtal gånger per år baserat på material. Det mesta publiceras även på deras fantastiska hemsida. Med det sagt vill jag ge er min recension av Marian Doras Cannibal (2006)! Ni finner den här ! Trevlig läsning!

Gästskribent för Nördliv.se!

Bild
Det pågår mycket nu - inspelningar, skrivande och såklart privatliv. Allt går framåt på sina sätt och en av dessa saker är att jag nu är (som ni nog listat ut på titeln) gästskribent för Nördliv.se. Ja! De gillade vad jag skrev att jag kommer dyka upp där då och då med en krönika, artikel eller recension. Känns underbart skoj och jag hoppas ni kollar in Nördliv - de är väldigt coola! Självklart kommer jag fortsätta använda min blogg för en del texter och saker jag skrivit innan. Minimys kommer återkomma och vloggversionen kommer fortsätta när nåt kul dyker upp jag vill prata om. Det är bara som sagt mycket på gång och jag lovar (läs: hoppas) att ni kommer gilla det som sker "bakom kulisserna" när det väl kommer fram i ljuset. Personligen är jag väldigt nyfiken på vad ni kommer tycka och ser framemot att släppa allt vi jobbar på löst i världen. Min första krönika för Nördliv publiceras under morgondagen, så håll utkik!

Recension: Frontier(s) (2007)

Bild
Tänk er familjen från "Motorsågsmassakern" på amfetamin och att de är neo-nazister. Sån är familjen i "Frontier(s)". Ett bidrag till vågen av (inte bara) fransk extremfilm som kom i mitten av 2000-talets början. Denna kom mer specifikt 2007. Samma år som ett av frankrikes andra stora bidrag till genren kom - "Inside". Men den tar vi en annan gång. Karina Testa i rollen som filmens "hjältinna" - Yasmine Xavier Gens har här skrivit och regisserat nåt som man kan dra likheter till "Chainsaw" med, men som ändå är väldigt annorlunda och eget. En av likheterna är att det är en väldigt sjuk, sluten och våldsam familj vi möter, som gillar äckliga middagar baserat på människokött de också. Den här familjen är dessutom som sagt neo-nazister och inte bara infödda sydstatare som gillar kött och sågar. Tvärtom så vill de ha in nytt blod i familjen. Vitt blod förstås. Men man tager vad man haver, eller hur? Vad menar jag med det? Låt

Spelrecension: God of War (2005)

Bild
2005 var ett viktigt år för spelindustrin. Nästan alla jag kände hade minst en plastgitarr hemma (detta var innan man kunde köpa en hel orkester i plast) eller slappnade av efter en lång dag i skolan med Halo. Mitt i allt detta hade vi Sony och deras dåvarande flaggskepp - Playstation 2. En spelkonsol med inbyggd dvd - revolutionerande. 2005 var också året då "hack 'n slash" genren fick sin nye konung i form av den dödlige grekiske gudadödaren Kratos. En man med en så hemsk, mörk och tung bakgrundshistoria att det kunde liknas vid en grekisk tragedi...(ha...ha...ha)! Nu vill jag inte spoila för de som inte spelat GoW än, men låt oss bara säga att Kratos är beredd att göra vad som helst för att bli av med de minnen som plågar honom varje dag och natt. Han bär även en konstant påminnelse om sitt dåd i form av...askan som täcker hans hud. Så mycket säger jag. För att gudarna ska överväga att förlåta Kratos för allt han gjort får han i uppdrag av Athena att störta