Recension: The Green Inferno (2015)

(Tidigare publicerad på Facebook)


Oj jisses, vart ska man börja.
Det här kan vara den roligaste filmen jag sett 2016. Nej, på riktigt! Det här kan seriöst vara den roligaste filmen jag hittills sett 2016.

Något jag inte tror Eli Roth tänkte sig när han gjorde sin homage till 70/80 - talets kannibalfilmer. Problemet i ekvationen är Roths brist på talang att kunna skriva något annat än nåt som känns som en collegekomedi alà American Pie. Han försöker vara politisk och aktuell men schabblar bort det bland diarré och kannibalernas dåliga kulinariska kunskaper (Bränt utanpå och rött i? Nej tack).
En eloge dock för att den här kalkonen är bättre skriven än Roths Hostel Part II iallafall, men det är ingen bragd egentligen med tanke på det manuset. Visserligen var han inte helt ensam med att komma på allt i den här och tacka fan för det. Vem vet vad vi annars fått genomlida. Men jag erkänner, jag led inte mycket här. Jag hade förbannat kul, verkligen.

Cannibal Holocaust är ett morbidt mästerverk som ekar i filmvärlden än idag, dryga 30 år efter sin premiär. Kommer The Green Inferno ha samma avtryck? Absolut inte! En kultklassiker, möjligen. Inte mer.
Att rippa och ändra lite av slutet på Cannibal Ferox (en av de mer kända cash in-sen från kannibalfilmernas era) för att lite udda och forcerat trycka in det här som ett försök till en form av sensmoral är löjligt i bästa fall. Det var inte passande för Ferox och var inte passande nu. När en gorefilm (utan särskilt mycket gore) försöker lära oss moral utan en viss glimt i ögat så blir resultatet skrattretande.
"Du är hemsk som tittar på det här, men seeeeee så fruktansvärt! Titta här bara! Usch, fy så hemsk du är som tittar på vad jag visar dig. Så, rädda regnskogen nu också när du ändå håller på. Jag tror det är vad jag vill få fram..."

Allt detta tillsammans med vanliga "tropes" ur Roths filmografi och kannibalgenren gör filmen ointressant. Inget är egentligen nytt, bara sämre skrivet och sämre filmat (det säger en del om man sett originalen som den här filmen härstammar ifrån).
Visst kommer några därute chockas av det våldsamma material filmen innehåller, men allt jag säger är: "Oh honey. Du har inte sett nånting än..." Vill man se en upprörande kannibalfilm med intressant men tvivelaktigt moral så är Holocaust fortfarande förstahandsvalet, välj dock versionen utan djurvåldet. Alla blir gladare då, inte minst jag.

Men vill man se en faktisk kul kannibalfilm som försöker vara mer i kanske totalt fem minuter av 100 men misslyckas fatalt så se denna. Jag garanterar underhållning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Review: Revisiting Melancholie der Engel (2017)

Krönika: Kort om en av världens mest inflytelserika skräckfilmer och dess arv

Krönika: Ska man skilja på konstnären och dennes arbete